Har spenderat största delen av dagen på sjukhuset och hälsat på min lilla mormor som ligger inne efter en operation. Obehag är en lindrig beskrivning av min känsla när jag kliver in i hennes sjukhussal. Smärta är en tusendel av smärtan jag kände när jag såg henne ligga där i sin söta rosa sjukhus-dräkt. Jag hade hellre fått en kniv inkört i låret än att känna den smärtan i bröstkorgen jag hade när hon gråter och säger att idag var första dagen hon varit riktigt ledsen. Hon var glad över att se oss. Hon fick energi....
Aj.
Har det annars gött i sällskap med några av mina familjemedlemmar! ;)
